insidecapetown

Tillbaks till jobbet och möte med massor av olika viktiga människor i Hanover Park community stod på dagordningen idag när en sen Kennedy hämtade upp mig utanför huset.
Kom försent 15 minuter som egentligen inte är så mycket häromkring.
Problemet var bara att ingen av mina kompanjoner Mario eller Ashley var på plats, försökte ringa, ringa och ringa men fick inget svar och började få panik.
Jag är ju än så länge bara en sidekick till dom eftersom det är dom som bott och jobbat här så länge.
Vi väntade och dom kom aldrig.

Mötet skulle handla om score skulle arrangera en holliday tournament för nu går alla kidsen på påsklov och då måste our community engagera dom så att dom har något att göra, att minska kriminaliteten osv osv.
Problemet var att jag inte hade någon aning om vart dom olika områdena hette, vart fotbollsplanerna låg, vad den och den hette.

Så jag kände mig lite som en j****a idiot faktiskt under vissa stunder och hänvisade till att jag skulle prata med min ko-ordinator efter mötet och ordna allt.
Mötet tog slut till sist och jag kände mig ganska sviken, ämnad och förbannad tog jag mig till taxiparkeringen.
Då kom en ung uteliggare fram till mig och bad om pengar att köpa mjölk och bröd, och jag har faktiskt gett någon gång förut men eftersom jag inte vill göra det till en vana så sa jag nej.
Men han följde efter mig och frågade vart jag skulle och jag sa att jag skulle hem till Observatory.
Då skrek han till någon som stod vid sin busstaxi och han vinkade till mig.

Rent instinktivt så kände jag att jag nog kanske borde hitta en annan taxi, eller hur?
Gick till en annan som bara skakade på huvudet och pekade på den tidigare taxin.
Då såg jag en av Ashleys kusiner stå bredvid som vinkade dit mig och frågade varför jag inte ville åka med och jag mumlade väl fram någon förklaring att jag inte såg taxin.
Dom andra sa något på afrikaan, satte mig tillsammans med Nash som han hette i taxin och åkte hem.
Tror  nu i efterhand egentligen att uteliggaren bara ville hjälpa mig med en taxi hem och att det inte var mer med det och då känner man sig väldigt cynisk men ibland måste man gå på magkänslan.

Aja, nu kommer jag nog inte skriva förrens Söndag, kan inte sitta inne här varje dag.
vi hörs snart igen, förmodligen till helgen! haj.